Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Henriette tackade honom gråtande och
försäkrade, att huru utgången än hlef,
skulle hon altid hålla honom räkning för
det ömma deltagande han visade i hennes
öde, och att det i olyckan skulle blifva
hennes tröst att äga en så god Bror.
Grefvinnan hade å sin sida uppmanat
Alfred att snart få denna saken afgjord,
och morgonen derpå, innan
Fruntimmerna ännu voro vakna, kastade ban sig i en
släda och for af i fullt traf till
Bjeller-staborg. Han hade förut ansett sin
bemedling i denna saken ganska lätt; men
på vägen började han inse många
svårigheter dervid, och när han kom fram, var
han så misströstande och nedslagen, att
ban aldeles icke visste huru han skulle
kunna börja ett så ömtoligt ämne, samt
nästan ångrade sitt företag; men en
tanka på Henriettes tårfulla öga återgaf
honom bela sitt mod, och som han lofvat
tillbringa bela dagen hos sin gamla
Beskyddare, beslöt ban alt passa på något
gynnande ögonblick, och att ej för hastigt
komma fram med sitt egentliga ärende.
Emillertid hade Baronen det nöjet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
