Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om Ägoskilnader, bestämda genom gränsmärken och skriftliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
■kulle vi rätteligen öfvergå lill läran om rättegången i
flgo-skillnadsmål; men då denna lära emedlertid redan blifvit
i dess väsentliga delar fullständigt afliandlad ’), torde "vi
lämpligen liöra inskränka oss lill en redogörelse för
gränsmärken och skriftliga handlingar, såsom hevisningsmedel i
dylika mål, och i sammanhang dermed kasta en blick fia
giltigheten uf dem samt deras vigt ocb betydelse i
förhållande till andra i lag stadgade bevisningsmedel vid gränstvistcr.
I de fall, dä naturen ej salle en oöfversliglig gräns
för ägoomrädet, eller lagarne tydligt och bestämdt
före-skrefvo, hvarest gräusen skulle vara, begagnade man vissa
märken eller uppsatte vissa tecken, för att utvisa gränsernas
läge och undanrödja all framlida ovisshet derom. Dessa
märken och tecken voro olika eller olika tillgäng på
materialier och efter skilj Ja seder och bruk. Hos
Sydger-manerna användes jordhögar, i jorden nedsatta stenar,
försedda med inhuggna märken, planterade trän, i växande
trän gjorda inskärningar eller iubuggningar, kallade decoroæ,
decuriæ, theclatura, sinaida 1). I Danmark och Sveriges
dertill lydande sydliga provinser använde man pålar och
stenar, hvarunder lades kol eller flinlskärfvor, och kallades
dessa märken än stanocr, It. Eriks SelL. 2 Bok. CS Kap.
an steen ep stapæl JulL. 2 liok. 21 Kap. I Norriges Gamla
Lagar nämnas endast marc steina, siisom begagnade att
utmärka gränserna, och skulle dessa gränsstenar enligt Nyare
LandsL. Odelsl. B. 3 omgifvas af 3 stenar, hvilka kallades
lyrittar. Med undantag af sistnämnde stadgande innehall»
hvarken Daoska eller Norska Lagarne någon föreskrift oin
beskaffenheten af de märken, som skulle fa användas alt
beteckna gränserna, och gifva ej heller företräde åt något
visst slags kännetecken, utan synas hafva öfverlemnat valet af
märken nt grannarnes egen ompröfning. Enahanda är ock
förhållandet med Gottlandslagen, hvilken kallar alla
gräns-tecken med elt gemensamt namn mcrki 3). I
Weslgölha-Lagarne omnämnas äfven gränstecknen ander den allmänna
benämningen tnærki, men derjemte förekommer elt i Wester-
’) Lindblad, Läran nm bevisning inf"r rätta. Ups. 1842.
«) Lei I! ijtiv. Tit. XI Cap. III. Edielum Theodor. 104. L.VVisig.
Tit. III. 3. Edict. Itolharis ’21’2, 244. Ännu i dag begagnas
lins oss sam ma märken kallade Släckningar, Wäckadc trän, dock
mera lör alt visa vandraren vägen till aflägsna ställen i stora skogar,
Sn tör ott beteckna gränsen mellan jordägor.
») 2iS: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
