- Project Runeberg -  Om Ägoskilnader /
31

(1851) Author: Edvard Flygare With: Otto Herman Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om Ägoskilnader, bestämda genom gränsmärken och skriftliga handlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

genom frivillig öfverenskommelse och Häradshöfdingen* der[i/»
grundade dorn blifvit fastställd. Den enda mothevisiiing, som
här kunde äga rum, var alt styrka, antingen det råmärket
icke lagligen tillkommit, eller ock att yngre råmärke fanns,
som ådagalade, alt den äldre öfvcrenskommelsen blifvit
genom en senare upphäfd. Derföre stadgar ock Uplandslagen:
alt endast i den händelse, att rå ocb rör ej funnos, kunde
inan såsom gränsskilnad nheropa ganiblir gnrpcer ok fornir;
oeh SM Lagen ’): Nu tlelæ mæn tim bol stöpa sk it v l sin —
ag lie pil rmt ring röre wizorp firi alltim."

Helt annat var förbållandet inom de andra
Landskaper-na. Der visste man ej för hvilket ändamål ocb huru
gränsmärket tillkommit. Det kunde likaväl hafva blifvit nedsatt
genom den ena grannens ensidiga och sjelfrådiga åtgärd, som
pä grund af ömsesidigt aftal. Uppkom tvist mäste man
derföre slyrka, alt märket genom frivillig öfverenskommelse
mellan rågrannarne tillkommit i ändamål att beteckna ocb
bestämma gränsen. Märket i och för sig betydde här intet
utan i förening med bevisning. Denna bevisning kunde dnck
i allmänhet ej vara annat än indirect; man borde styrka, att
livar och en af grannarna under en läng följd af nr häfdat ocli
brukat jorden n ömse sidor om det tvistiga märket och sälunda
medgifvit, att märket betecknade gränsen dem emellan. Att
förhållandet jemväl var sadant bestyrkes af Lagarnes
benämning pn härtill använda vittnen. De kallades i
Gottlandslagen ortarvitui J), i Helsiugelagen minnungamæn. Nu skal
tninnung mærkiæ fylgkæ, säger Helsingelagen, ok hafwi thæn
wizordlt minnung hafwr hegrce 3).

Samma bevisningsmedel, som sedan under namn af
urminnes (autfnis-) hsefd infördes i Landslagarne för att pä ett
indirect säll slyrka äganderätten till jord, hvarå man ej
kunde visa laga fång, begagnades således redan i
Landskapslagarne för alt styrka, alt ett gränsmärke blifvit hållet för
laga skilnad ocb således gällde på grund af ömsesidigt
erkännande *).

«) nn. 23: i.

*) Ortarvitni kommer af yrkia (præt. ini|, or/n, part. præt. ortr),
som betyder arbeta, bruka. Ortarvitni var således ett vittne, »oin
kunde styrka att den omtvistade jorden var arbetad, brukad, af den
ena eller andra parten. Hadorph har, i sin edition af
Gottlandslagen, origtigt öfversatt ordet med vitne frun. orten.
3) u n. 13: 3. ’

t *) Helsingelagcn tillägger ock på nyssanförda ställe: Aru sigher
(six) pat wara hösta »tinning ar fiæn tum aut hafwr. ok hafwr tipttn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/agoskilnad/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free