Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Oxen och myggan, af Axel Gabriel Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxen och myggan. |
—— |
Uppå ett horn af oxens panna
hon reste med bekvämlighet.
Men snart behöfde han att stanna:
han hade gått en mil i sin betänksamhet.
”Tänk, detta stora kreaturet,
som af sin styrka bröstar sig,
det tröttnar af att bära mig!”
så talte för sig själf det lilla vissa djuret.
Och milen voro sextio
och oxens hvilor lika många,
och hvarje hvilostund förökte myggans tro.
Så snart de hunnit bägge två,
dit deras önskningar dem kalla,
så var det stora djur så matt utaf att gå,
att det sig genast lät på marken vårdslöst falla.
Vår mygga, triumferande
i känslan af sin vigt och värde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>