Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Björken och stjärnan. 1—5, af Zakris Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var där en båt liksom för att vänta på dem. Men
öfver somliga floder sam gossen med sin syster. Och
de flöto lätt som vattenfoglar på’vågen; ty änglarne
flögo vid deras sida i foglahamn och redde dem väg.
4.
En dag hade de gått ända från morgonen utan
hvila och voro mycket trötta. På kvällen kommo de
till en, enstaka gård, och han var nyss timrad af groft
virke på askan af ett fordom brunnet hus. Där stod
på gården ett litet barn och skalade * rofvor. ”Vill
du ej ge oss en af dina rofvor?” sade gossen. ”Kom!”
sade barnet. ”Mor skall ge er mat uti stugan.”
Då klappade gossen högt i sina händer, föll om
barnets hals, kyste det och grät af glädje.
”Hvårföre är du så glad, min bror?” sade flickan. ”Skulle
jag ej vara glad?” sade gossen. ”Detta barnet talar
vår faders och moders språk. Nu få vi begynna att
söka björken och stjärnan.”
Därpå gingo de in i stugan och blefvo vänligt
emottagna. Man frågade dem, hvarifrån de komme.
Gossen sade: ”Vi komma från främmande land och
söka vårt hem, men vi hafva ej annat märke därpå, än
att på gården står en björk, där foglama sjunga om
morgonen, och om aftonen lyser en klar stjärna
genom liennes löf.”
”Stackars barn!” sade folket i stugan medlidsamt.
”På jorden växa många tusen björkar, och på
himmelen lysa många tusen stjärnor. Hur är det
möjligt för er att ibland så många finna de enda rätta?”
Gossen och flickan sade: ”Gud skall leda oss.
Hafva icke hans änglar redan ledt oss långa långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
