Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Björken och stjärnan. 1—5, af Zakris Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fadern sade: ”Gossen vore nu sexton och flickan
fjorton år. Ack, sådan Herrans välsignelse, hafva
vi icke förtjenat, att vi skulle få de kära barnen
igen!”
Vid det han sade detta, öppnades dörren, och
in trädde en gosse och en flicka, som sade sig vara
komna långt ifrån och begärde en bit bröd.
”Kommen närmare, barn”, sade fadern, ”och
blifven hos oss i natt! Ack, så stora skulle också
våra barn hafva varit, om vi fått behålla dem!”
”Se”, sade hustrun, ”två så vackra barn! Ack,
så vackra skulle också våra barn hafva varit, om de
ännu lefvat och varit med oss!v
Och båda föräldrarna gräto bitterligen. Då kunde
barnen icke längre dölja sig, utan föllo med tårar i
sin faders och moders famn och utropade: ”Kännen
I icke igen oss: vi äro ju edra kära barn, och Gud
har underbarligen fört oss till baka till er ifrån det
främmande landet!”
Och föräldrarna omfamnade dem med kärlek utan
namn och föllo jämte barnen på sina knän och
tackade Gud, som på själfvå pingstaftonen hade skänkt
dem alla en så stor hugsvalelse.
Sedan måste barnen berätta sina öden, och
föräldrarna berättade sina, och ehuru där å ömse sidor
varit mycken sorg, syntes nu sorgen alldeles glömd
och bytt uti glädje. Och fadern pröfvade sonens
armar och gladdes, ätt de voro så manligt starka, och
modern jämnade dotterns bruna hår och kyste väl
hundra gånger hennes blomstrande kind. ”Ja”, sade
modern med barnslig glädje, ”jag kunde väl tro, att
något skulle hända, när två främmande foglar sjöngo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
