Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Den sällsamma kälkåkningen. 1, 2, af Sara Elisabet Vacklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sällsamma kälkåkningen.
1.
Jtåji. gammal sjöman, som hette Anders Hägg, lång
och starkt bygd karl, klädd i sin utnötta friskavaj
och sjömanshatt, kom en sträng vinterdag till
Kalli-nens backe vid Ule fors, där han skulle fara utföre.
Gubben drog efter sig en kälke, fullastad med
tegel. Då han kom till backen, satte han sig för
större bekvämlighets skull på lasset för att åka utför
den samma. Men han kunde icke från sin höjd rätt
styra kälken. Med ilande fart, i branten ökad af
det tunga lasset, tog kälken sin riktning längs efter
en orätt väg, som närboende färgare begagnade för
sina varor, till en för dem upphuggen stor vak.
Helt trygg och med stadig blick tyktes dock den
härdade sjömannen under sin snabba färd beskåda
vaken pch den säkra dödsfaran framför sig, utan att
gifva ett nödrop eller begära hjälp af de människor,
som ej långt därifrån vid en annan vak stodo med
öppna munnar, helt förvånade öfver att se gamle
Häggen skurra backe och med en skicklig styrmans
allvar under stormen fara rakt emot den stora öppna
vaken. Det var endast en handvändning han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
