Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Den fula handen och den vackra handen. En sannsaga, af Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något, än mat, än kläder, än husgeråd. Och nu
började man och hustru bli mycket ängsliga, och de
tänkte: ”Huru skall det gå!”
En dag hörde de kon råma, och så fingo -de se
den fula handen, som drog henne vid hornen inåt
skogen. Och kon, stackaren, var så mager och såg
sig så ängsligt om efter den unga hustrun, under det
hon försvann i skogen. Då började Gertrud
bitter-ligen gråta; men mannen ville inte se på det eländet,
sade han, och drack ur bränvin sflaskan och somnade
så tungt, som om han vore död. Och hustrun satt
och grät och viste sig ingen råd mer. ”Nu har
jag ingen mjölktår mer att sätta för min man! Hvad
skall jag ge honom att äta?” — Och hon tänkte mera
på mannen än på. sig själf, ty hon var i bottnen en
god och beskedlig människa.
Som hon nu grät och såg opp emot himmelen
och bad Gud om råd, tykte hon, att hon hörde en
fogel i träet sjunga:
”Flit förvärfver bröd,
flit fördrifver nöd;
kommer vackra banden in,
så far fula handen ut.”
Och när hon hörde detta, föll det som fjäll ifrån
hennes ögon, och hennes hjärta blef lättare. Hon
borttorkade sina tårar, tog spinnrocken fram ur vrån,
där han med lintåtten på stått bortglömd i flere veckor,
och började spinna, spinna: surr, urr, surr, urr.
Hon tykte det hördes så roligt. Hon hade nästan
glömt, huru roligt det var. ”Hvad är det för rolig
musik?” frågade mannen, i det han vaknade. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
