Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Om Njål och hans söner, ur Njåls saga - 15. Grims och Skarphedens död - 16. Hotelser om hämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där bjälken var mest förbränd, brast denna under
honom. Han kom ned på fotterna och gjorde strax
ett nytt försök. Han sprang upp emot väggen, men
då föll sidobjälken ned på honom och störtade
honom till baka. ”Nu ser jag, huru det skall gå”, sade
Skarpheden och gick fram längs sidoväggen.
Gunnar Lambesson sprang nu upp på väggen
och såg Skarpheden och sade: ”Hvad! Gråter du nu,
Skarpheden?” — ”Nej”, svarade denne, ”men sant är,
att det svider i ögonen. Men ser jag rätt? Ler du?”
— ”Visst gör jag det”, sade Gunnar, ”och det har
jag aldrig gjort, sedan du drap Tråen.” — ”Här har
du nu en minnesgåfva”, utbröt Skarpheden och tog
upp ur fickan en oxeltand, som han tagit af Tråen,
kastade henne mot Gunnar och träffade honom i ögat,
så att det strax låg ute på kinden. Då föll Gunnar
ned ifrån, taket.
Skarpheden gick sedan hän till sin broder Grim.
De höllo hvar andre i handen och trampade ned
elden, men då de kommo midt i stugan, föll Grim död
ned. Då gick Skarpheden mot änden af huset. Där
blef ett stort brak: taket störtade ned, och
Skarpheden kom emellan det och gafveln, så att han icke
kunde röra sig åt någondera sidan.
16.
Hotelser om hämd.
Flose och hans män voro kvar vid elden, till
dess det mornades. Då kom där en man ridande
till dem. Flose sporde honom om hans namn. Han
nämde sig Germund och sade sig vara en frände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
