Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om jättar - 2. Den döende jättegubben, af Leonhard Fredrik Rääf - 3. Jätten Pilt i Stompe kulle, af Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Den döende jättegubben.
Östergötland.
Uti bärget låg den gamle jättegubben sjuk och
döende. Hans gumma, ännu rörlig, hade varit ute i
något ärende och på marken funnit människor.— ett
slägte, som för henne ännu var obekant —
sysselsatta med att bryta upp åker. Hon plockade upp dem
jämte deras dragare och redskap i sitt förkläde och
bar dem in till gubben sägande: ”Sickna kryp jag
har hittat!” Men jätten svarade: ”Dem skall du släppa,
ty de där äro sådana, som skola komma efter oss.”
Leonhard .Fredrik Rääf.
3.
Jätten Pilt i Stompe kulle.
Skåne.
Nedanför Balsbärg i Filkestads socken i Villands
härad ligger en liten by, som heter Råby. I sydöst
därifrån är en hög, kallad Stompe kulle. I denna
kulle skall fordom hafva bott en jätte, som het
Stompe-Pilt.
Det hände sig en gång, att en getaherde vid
namn Gubbe eller Ubbe dref sina getter upp öfver
Stompe kulle, där Pilten hade sitt hem. * Då kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
