Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om tomtar - 3. Tomten och den granna klädnaden, af Leonhard Fredrik Rääf - 4. Tomten och honungen, af Leonhard Fredrik Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad, som hon hängde på karbrädden, och stälde sig
sedan på lur att efterse, hvad tomten skulle tycka
om sin prydliga drägt. Då han kom till baka, klädde
han genast under mycket välbehag på sig den samma
och började åter att ifrigt sikta; men när mjölet
neddammade och fläckade den granna klädnaden, kastade
han sikten ifrån sig och sade:
”Junker är .granner,
hän sig dammer:
han siktar aldrig mer!”
Leonhard Fredrik Rääf.
4- .
Tomten och honungen.
Östergötland.
Uti Nykils socken ligga tvänne gårdar, båda
nämda Tobo, nära bredvid hvar andra. Uti den ena
var en tomte, som för sina välgärningar emot folket
därstädes af dem bespisades med hvitgröt, hvarpå
honung lades.
En gång utsattes denna rätt ganska varm, så att
honungen smalt; och när tomten kom till stället, där
hans ipat plägade sättas, men icke efter vanligheten
fann doppet därpå, blef han ganska ond och gick i
fähuset, hvarest han vred halsen af en ko. Därpå
vandrade han till baka, uppåt sin gröt och fann på bottnen
Fosterländsk läsning. 1. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
