Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om necken. 1—7, af Arvid August Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i munnen; men han gjorde sig lös, ehvad betsel de
brukade, till dess de lade på ett, som kallas
gadd-betsel. Därefter harfvade de med honom gårdens
hela gärde och hade kunnat än mera begagna honom;
men då han skulle vattnas, ville han icke dricka förr,
än drängen tog af betslet. I en blink förvandlades
han då till en fisk och försvann i floden.
5.
Vill någon utan fara för, neckens svek bada i
sjön, må han först kasta stål i vattnet, nedhugga en
knif vid stranden eller sätta en nål i ett säf. Det
kallas att ”binda necken”.
Strömkarlaslagen sägas vara elfva. De tio kunna
läras man ifrån man och kunna utan fara spelas; men
det elfte måste läras af necken själf och må
ingalunda börjas, om ej medlet att förekomma olyckan
är kändt. Den, som vill lära dem, skall lägga sin
fiol i tre torsdagsnätter under en bro med ständigt
rinnande vatten. Då kommer necken eller
strömkarlen den tredje torsdagsnatten och knäpper på sin
fiol, och skall då lärjungen stämma mot och sedan
spela med. När’ det elfte strömkarlaslaget spelas,
börja döda ting, trän och stenar att dansa.
6.
I de sånger, som forntiden diktat om necken,
föreställes han värd medömkan och deltagande, och
landtfolket hörer alltid med vemodigt sinne den
sorgbundne neckens visa, hvari han klagar öfver, sin
vanlott:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
