Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Linnés ungdom och universitetsstudier, hans resa till Lappland och hans trolofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet modern, dömt sin son allt från vaggan. Carl hade dock gått så långt uti en förment onyttig vetenskap, att både hans lärare och kamrater kallade honom den lilla botanicus, ehuru hans böcker och läromästare icke svarade emot hans håg.
Hvad med den unge Linné var förhållandet, att nämligen naturen och snillet öfverflyttade honom till ett helt annat fack, än det hvartill han utsetts af anhöriges och lärares vilja, har äfven varit fallet med många andra män, som gjort sig verldsberömda. Luther var bestämd till jurist, och blef kyrkans reformator. Tycho Brahe skulle studera statsvetenskap, men intog i stället en plats såsom en af sin tids främsta astronomer. Af Shakspeare väntades det att han som ullhandlare komme att träda i sin faders fotspår, men man fick i honom den originelaste förebilden inom den tragiska diktkonsten. Voltaire hade att ikläda sig advokatens drägt, men studerade i stället för pandekterna belletristernas skrifter och utbildade sig till sin tids mest bekante vitterlekare. För Tournefort och Boerhave var prestskruden bestämd; den förre blef det sjuttonde århundradets störste botanist, den senare det adertonde årkundradets störste läkare.
Det begaf sig en dag år 1726, att kyrkoherden Linnæus kom in till Vexiö för att höra efter sin käre son. Af alla lektorerna kunde då ingen längre på sitt samvete råda fadern att hålla gossen vid boken, utan de tillstyrkte med enhällig röst att han skulle i tid sättas till någon handtverkare, eftersom de voro öfvertygade att han på den lärda vägen ingenting kunde uträtta. Detta var ett dunderslag för fadern, som efter sina svaga vilkor nu i tolf år användt på sitt käraste barn allt det han kunde åstadkomma, men den tanken, som nu uppstod hos honom, att Carl hellre borde bli skomakare än örtkännare, härrörde icke af vredesmod utan af faderlig kärlek. Hvilken lycka kunde han väl utlofva åt sin son, om denne egnade sig åt botaniken, och hur otänkbart var det, att han en gång skulle framstå som dess förnämste kännare och reformator! Och äfven om han derjemte studerade medicin, hur mycket slipprigare och svårare var ej denna bana, än den teologiska. Skulle han inom detta fack utmärka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
