Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Linnés ungdom och universitetsstudier, hans resa till Lappland och hans trolofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags fästing, åt hvilken han sjelf sedermera gifvit namnet Furia infernalis. Svullnad inträdde i förening med inflammation, och Stobæus, som utsatt brunnsterminen vid Helsingborg, kunde ej taga sig af saken, utan lemnade Linné i fältskärens händer. Lyckan var bättre än konsten, och fullt återstäld for patienten öfver sommaren hem till Småland att besöka sina föräldrar. Modern ängslade sig nu jämmerligen, då hon såg att Carl intet annat gjorde, än klistrade örter på papper, och hon märkte nu att intet hopp mera för henne vore öfrigt, att få sin käre son till prost.
Under Linnés vistelse i Lund hade hans uppfattning blifvit klarare och hans insigter större, men derjemte hade hans begär vuxit att se och lära mer. Upsala syntes erbjuda bättre tillfällen härtill: der funnos ryktbarare professorer i medicin och i botanik, der funnos stipendier och ett ståtligt bibliotek. På inrådan af Rothman, med 100 daler s. m. i understöd af föräldrarna — i ett för allt, eftersom de icke vidare kunde bispringa honom — begaf sig Linné på hösten 1728 till den akademi, som för honom först skulle vara skådeplatsen för åtskilliga motgångar och sedermera för hans storhet.
Den medförda summan tog helt naturligt snart slut, och ingen kondition, genom hvilken andra fattiga ynglingar plägade draga sig fram, kunde anförtros Linné, ty — säger han — att studera medicin var denna tiden ingen heder. Föga fattades, att hans förra lärares spådom gått i fullbordan: han måste nedlåta sig att bli skomakare, om också blott åt sig sjelf, hvilket så tillgick att han lade papper i sina skoplagg, för att ej gå barfota. Vid det inträdestal, som Linné 1741 höll såsom professor, tackade han offentligen Gud, som så underbart kommit honom till hjelp under armodets hårdaste betryck och under andra svårigheter.
Med längtan tänkte han under sin första Upsalatid tillbaka, på sin faderlige beskyddare i Lund, men hindrades i sina resplaner dels af den långa vägen och dels af farhågan att doktor Stobæus skulle förtörna, om han finge återse en yngling, för hvilken han fattat så mycket tycke och som lemnat honom ohörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
