Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet, och dess triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
literära tidsskrift, De Gids, i årgången för 1875, en utförlig uppsats om Linné af professor Rauwenhoff i Utrecht, författad egentligen med anledning af Gistels 1873 utgifna arbete, men dock ej i saknad af rätt intressanta originalnotiser, till hvilka vi längre fram återkomma. Och detta är icke den ende Utrechtprofessor som i nyare tid egnat sin penna åt ämnet. Den i Groningen utgifna periodiska skriften Album der Natur innehöll 1859 en afhandling af zoolog. professor J. van der Hoeven i Utrecht »Het leven en werken van Linnæus». Äfven må nämnas, att en i Haarlem utkommande populär illustrerad tidskrift för allmän bildning och konst: Elk wat wils kennis en kunst meddelade 1872 en af porträtt åtföljd lefnadsteekning öfver Linné.
Vi återgå imellertid nu till föremålet för alla dessa nutida hyllningar, sådan han i verkligheten i april 1735 anträdde sin utländska resa. Från Falun genom de sydliga svenska provinserna styrdes kosan till Helsingör. I förbifarten besökte Linné sin födelseort, der han nu saknade sin moder, som föregående år aflidit. Öfver Travemünde och Lübeck anlände han till Hamburg och emottogs der med mycken artighet af rådssekreteraren Spreckelsen, känd såsom en kunnig man, hvilken var varmt intresserad af naturhistorien och stod i brefvexling med de mest betydande naturforskare. Öfver hans namn har i följd af en förvexling en anstrykning af löjlighet kommit att hvila. Det berättas nämligen af Linnés äldre biografer, Stöver och Hedin, så väl som af den senaste, Gistel, att Spreckelsen hade bland sina naturhistoriska samlingar ett uppstoppadt skinn af en orm, som troddes hafva haft sju hufvuden, hvilka alla i bästa ordning voro fästade vid skelettet. I Linnés egenhändiga anteckningar uppgifves dock att det var i hamburgborgmästaren Johann Anderssons och dennes broders museum, som hydran med de sju hufvudena befann sig. Öfvertygad att naturen icke gör någon så stor afvikelse från sin regelbundna gång, ville icke endast Linné sjelf här öfvertyga sig om ett slags bedrägeri på naturens bekostnad, utan äfven derom öfvertyga andra. Han blef införd i naturaliekabinettet, och vid en undersökning af det förmenta vidundret fann han att man till det naturliga hufvudet af en orm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
