Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet, och dess triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under fortsatta vänskapsbetygelser förmådde han Linné att ännu några veckor qvarstanna i Oxford och för de Cliffordska samlingarna afstod han hvad helst Linné önskade.
Året efter detta Linnés Englandsbesök var för honom det alsterrikaste i hela hans lefnad, i det han under loppet af 1737 utgaf inemot 200 tryckta ark. Hade än den lärda verlden skådat åtskilliga motstycken till ett så omfattande författarskap, så föll dock den skilnaden genast i ögonen att Linnés arbeten voro i ordets strängaste bemärkelse originalverk, hvilande på de mödosammaste forskningar och uppfylda af nya uppgifter och noggranna, kritiska framställningar.
En af de största olägenheter, som dittills försvårat botanikens studium och som hotade med en fullständig babylonisk förbistring, var det obestämda, barbariska språk, som rådde. »Det liknar ett kaos» — sade Linné — »hvars moder är dumheten, hvars fader är observansen och hvars amma är fördomen.» Det var mot detta han kritiskt vände sig, i det han undersökte växternas slägt- och artnamn, påpekade dåliga val och faststälde goda samt framlade vissa regler för benämningen. »Botanisterna» — skref han 1737 till Haller — »hafva hittills helt och hållet försummat sin vetenskaps språk. Sedan Tourneforts dagar hafva öfver tusen slägtnamn förändrats och införts. Hvad skäl har jag att förändra dem? Intet annat, än att de ej hvila på en riktig grundval, på bestämda lagar. Att de flesta namnen på växtarter äro oriktiga, är blott allt för säkert, och om dessa måste förändras, hvarför skulle då icke detta äfven ske med de oriktiga slägtnamnen! Våra upplysta efterkommande inom botanikens republik skola en gång upphöra att blindt följa de gamles auktoritet. Hvarför skola då de alnslånga namnen Monolasiocallenomenophyllorum, Hypophyllocarpodendrum och den andra barbariska jargonen bibehållas?»
Just på detta område är det ock den vetenskapliga kritiken i våra dagar framhåller Linnés oförgängliga betydelse. Vi skola, så långt planen för vår framställning det medgifver, ådagalägga detta i det vi hemta ett och annat ur det senast utgifna verket af detta slag (Geschichte der Wissenschaften in Deutschland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
