Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet, och dess triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af så oregelbunden sammansättning var ytterst svår att behålla i minnet.
Då nu Linné företog sig att bestämma det tekniska språket, var det i synnerhet af vigt att han tog fastställandet af artbegreppet till en systematisk utgångspunkt. Han hänvisar derpå, att individantalet inom hvarje species beständigt förstoras och att det kan föras tillbaka till ett enda par eller en hybrid form. Att finna de naturliga grupperna, var enligt hvad Linné framhåller botanikens slutmål. »Naturen gör inga språng».
I förbigående må här anmärkas att denna sentens: »Natura non facit saltum» utgjorde hufvudföremålet för de föreläsningar Linné längre fram höll för Sveriges kunskapsälskande drottning, Lovisa Ulrika. »Det ämnet» — yttrar hans minnestecknare, Hedin — »som vid dessa tillfällen mest retade Hennes Maj:ts nyfikna uppmärksamhet, var förklaringen öfver den grundregel Linné hade framstält: naturen gör aldrig något språng. Han påstod att dess kedja var oafbruten ifrån menniskans nära frände apan intill djurplantan, och ifrån denna till stenmassan. Denna sats, så mörk, då den först framstäldes, blef en ljus och begriplig sanning, när Linné förklarade den. — Ibland de delar af menniskokroppen, hvilka Linné med en särdeles noggranhet hade undersökt, var hjernan. I en komparativ anatomi hade han sökt utforska huruvida denna konstbygnad hos djur, som i sina gradationer närmast likna menniskan, hade med menniskohjernan en verklig komparativ likhet. För sig sjelf hade han uppgjort en egen lära om hjernans organer, och det var icke sällsynt att se honom på sina mest älskade lärjungar undersöka hufvudskålens yttre beskaffenhet, för att döma om hvars och ens minne, fattningsgåfva och böjelser. Han skulle utan tvifvel hafva utvecklat mycket af dessa hemligheter, om ej hans plan att omfatta hela naturen upptagit all hans tid och om han icke sett att den högsta ålder knappast skulle räcka till för detta enda undersökningsämne, så framt det möjligen skulle kunna bringas till ett slags redighet. Härtill kom ännu ett vigtigt skäl: Linné älskade lugnet, vördade samhällslagarna och afskydde allt som offentligen kunde gifva anledning till tvister, hvilka till äfventyrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
