Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet, och dess triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Listan på Linnés motståndare, är temligen vidlyftig, men deras namn äro nu nästan alla bortglömda, för så vidt ej Linné odödliggjort dem genom ett originelt påfund. Eftersom växternas område med tiden kom att stå under hans öfverhöghet, kunde han der utdela så väl utmärkelse som motsatsen. Vackra växter uppkallade han efter sina vänner, fula och obehagliga efter sina motståndare. Detta senare är fallet med Siegesbeckia, som erhållit sitt namn efter Linnés fanatiska förkättrare, prof. Siegesbeck i S:t Petersburg.
Af de vetenskapliga storheter, som gåfvo Linné sitt erkännande, hafva vi i det föregående anfört tillräckligt många. Vi lägga härtill blott ännu en celebritet utanför fackmännens krets, ett af århundradets största literära snillen, Jean Jacques Rousseau. När Björnståhl 1770 besökte honom i Paris, och omtalade sig hafva åtnjutit Linnés undervisning, utbrast Rousseau: »Hvad, känner ni min mästare och lärare, den store Linné? När ni skrifver till honom, helsa då ifrån mig, och kasta mig för hans fötter — et mettez moi à genoux devant lui. Säg honom att jag icke känner någon större man på hela jorden.» — — Och i förordet till sin »Dictionnaire de Botanique» yttrar Rousseau i afseende på Linnés språk: »Man har invändt, att icke alla orden deruti äro ciceronianska. Men detta klagomål skulle hafva en förnuftig grund endast i det fall, att Cicero skrifvit ett fullständigt verk öfver botaniken. Orden, grekiska eller latinska, äro uttrycksfulla, korta, välljudande och dana genom sin utomordentliga bestämdhet fina konstruktioner. Just i det dagliga användandet märker man fördelarna af detta språk, lika beqvämt och nyttigt för botanisten, som algebran för naturforskaren.»
Det var ett utomordentligt lyckligt grepp, att Linné införde ett nytt, enkelt sätt äfven för beteckningen af arterna. Olägenheten att igenkänna djur- eller växtarter, för hvilka intet enkelt, allmänfattligt namn fans, blott genom en långdragen definition på andra, blef så mycket odrägligare, ju flera nya former man hade att afhandla. I stället för den uteslutna frasen, införde Linné växtens definition, i korta men digra ord, som ofta i sina två rader innefattade mer än föregående författare kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
