Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Återkomsten till Sverige. Bryderier i Stockholm. Föredrag i vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adam med sådana sinnen som vi ega, äfven sådant förnuft, som slutar efter sinnen; då faller i hans utvärtes sinnen intet annat än astra (himlakroppar), elementen och naturalier. Dessa tre allenast gifva honom allt hans tarf och visa honom till den, allting så underligen inrättat.
Måste alltså vårt förnuft vara rätt användt, då det ställes på vårt uppehälle och sedan på den, det gifvit, ty vänder jag mig till astra, under hvilka jag lefver, dem betraktar såsom en matematiker: »Ack, huru högt har icke en allsmäktig Gud satt sitt säte, som så oräkneliga solar och jordar styrer». Vänder jag mig till elementerna, hvilka jag lefver, dem betänker såsom en fysiker; »Ack store Gud, hur full är verlden af din ära». Vänder jag mig till naturalierna, af hvilka jag lefver, dem ransaker som en litolog, botaniker och zoolog: »Ack, huru ser jag i hvart strå Guds allvisa finger».
Här äro de tre objekter vårt förnuft med samlade krafter bör tjena hvarandra med. Dessa böra vi lära och använda, ty härigenom få vi vårt uppehälle och helsa, härigenom beundra vi skaparens allvishet och allmakt, här få vi det rätta nöjet för själ och sinne. Jag blefve för långsam, om jag i dag skulle tala om allt hvad naturen för ögonen lägger, men eder gunst och bevågenhet lärer dock tillåta mig att på en liten stund gå in i den lunden, i hvilken naturen inneslutit de minsta kräken; jag skall skynda mig dädan, att jag ej må misshaga edert tålamod och förspilla eder tid.
Här i dessa små, och af oss, ack, så föraktade kräken, kunna vi finna de största naturens mästerstycken. Dessa, så små och nästan inga, prisa, fast med stum mun, högre sin allvise skapare än alla andra ting. Den förvetna menniskan har dem dock så mycket förgätit att ingen vetenskap i verlden så litet är upparbetad som den der lärer egenskaperna och kännedomen af detta slägtet, fastän dessa små kryparna varit mäktige ibland de odödligas skara öfversätta engelsmännens Lister, holländarnas Swammerdam, tyskarnas Frisch och fransmännens Réanmur. Men dock, fastän alla dessa, såväl som Aristoteles, Gesnerus, Aldrovandus, Shonefeldus, Jonstonus, Jungius, Blanckard, Merret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
