Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Natur- och landskapsbeskrifningar.
Ur Ölandsresan. Den 15 maj 1741. Stockholm reste vi
ifrån i den behagligaste vårtiden. Solen sken klar och luften var
något kulen.
Våren, som ej bör mätas efter kalendarium, utan efter
klimatet och värmen, var så vida kommen, att lönnen utslagit
sina blommor, men ej blad, att björken nyligen utspruckit och
blommade som bäst. Alens stiplar voro nyligen utbrustna och
granen hade på sina yttersta qvistar små röda, smultronlika
knoppar, som voro dess hanblommor, men ännu ej mjöliga. Lind,
ek och asp stodo ännu sofvande i sin vinterdvala.
Den 23 maj. Vädret var ganska vackert, allt tyst och lugnt.
Dimman stod som små moln öfver kärren, men kunde ej upplyftas,
och det späda gräset var daggfullt. Orrarna kuttrade långt borta.
Trastarna mystrade i träden, och de andra små fåglarna qvittrade
hvar på sitt sätt. Vägen var god och jordmånen jemn. Rätt som vi
kommo till Alsheda kyrka, ränn solen upp genom ett smalt moln.
* *
*
Den 15 juni. Blåkullaresan antogs då vädret lugnade och
hafvet stillade sig. Vi skyndade oss till stranden, styrande båten rätt
åt Blåkulla, ett berg, som syntes 2 mil ifrån oss stiga helt blått,
likt en half glob, upp ur vattnet och tycktes liksom löpa undan för
våra flitiga roddare. Medan sjöfolket berättade, att man ej borde
kalla det Blåkulla, utan Känningen eller Jungfrun, ty annars
upptändes storm och man komme i lifsfara, begynte nordan kasta
vågorna och en stickande storm att stjelpa båten. Alla måste
vi då arbeta. Kommo med största lifsfara uttröttade, ändtligen
fram, men hafvets svallande med stark sjögång hade nära slagit
oss sönder mot klipporna.
Blåkulla är en liten ö, emellan Ölands norra udde och
Småland belägen, den käringar och sagor dedicerat åt Pluto, men ej
Neptuno, fastän den senare tycktes taga henne mer i protektion
ifrån öknamn. De säga allmänt att alla trollpackor hit skola
resa (sannerligen en rätt besvärlig resa) hvarje skärtorsdag, men
den, som en gång varit här på orten, lärer aldrig mera resa hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0068.html
