Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifvit vissa djur, att gnaga närmare intill jorden än andra, på
det den ena skall lemna något för den andra. Detta argument
om oeconomia divina lemnas vidare för dem att undersöka, som
bo på landet och hafva tillräckligare tid. De kunna lättast se
på djuren hvilka växter hvardera slaget spara åt andra, helst då
de icke äro så synnerligen hungriga. Detta häller jag så mycket
märkvärdigare, som det lägger grunden till boskapsskötseln,
hvilken är den konstigaste delen af ekonomien.
Löfträd voro mera här planterade kring gårdarna än
tillförene, hvaraf kommer att Vestmanland ser angenämare ut än
Upland. På somliga ställen reste sig stora lundar i höjden
såsom de största kasteller, med perpendikulära sidor och mörkgröna
väggar af löf, hvilka gåfvo åt de närliggande byarna en årligen
förnyad prydnad, som var sannerligen större än att den med
penningar kunde betalas. Det vore ej ringa prydnad för riket, om
allmogen öfverallt i Sverige kunde förmås att vid sina gårdar
plantera löfträd, helst af de 4 högstammade slagen: alm, lind,
lönn eller ask samt vid sina gärdesgårdar korgpil, ty en gård utan träd är som ett skalligt hufvud utan peruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
