- Project Runeberg -  Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf /
69

(1877) [MARC] Author: Carl von Linné, Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Linnés fosterländska resor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ses ingenstädes hos oss löpa i större hjordar och ingenstädes fetare
än på slätterna, der de gnaga fäladen, fastän de mjölkas. Svinen
äro ock större, hvilkas myckenhet bäst skönjes, när de i hela
skockar uppföras till bokskogarna om hösten, då ollon infaller,
och då de smällfeta derifrån återhemtas om vintren, så stora att
de svårligen igenkännas. Gässen blänka öfverallt hvita, flyga,
bitas och skria på de stora fälten, så att näppeligen någon
inhyseskäring gifves, som ej har gäss, der så godt förråd gifves på hafre.
Svanor simma med sina uppböjda vingar vid stränderna, mest vid
Ellenbogen emellan Malmö och Skanör, der de skjutas i
myckenhet. Änderna hålla sig här intill jultiden, ja, ofta hela vintrarna,
ifall de ej äro desto starkare.

Storkar, som näppeligen våga sig öfver Skåne, synas
dagligen spatsera med sina långa ben på slätten och bygga sina stora
bon vid byarna på träden eller taken. Stararna, som med andra
sträckfåglar efter midsommaren lemna de norra provinserna,
uppehålla sig här nere emot slätten och skrika i träden till senaste
hösten. Lärkorna hänga tillrande öfver alla sädesfälten, tjockt
som stjernor med en daglig musik. Näktergalarna musicera alla
nätter utur de löfrika lunderna närmast intill slätten.
Klockgrodorna bomma och sammanringa in på sena aftnarna utan uppehåll.

*     *
*



Stenbrohult. Den 15 maj 1749. Här fann jag fåglarna utödda,
boet uppbrände och ungarna förskingrade, att jag näppeligen
igenkände det rum, der jag sjelf blifvit utkläckt. Jag tyckte mig se
»campum ubi olim Troja» på det stället, der min salig fader,
kyrkoherden Nils Linnæus, anlagt den trädgården, som fordom blänkte af
de raraste örter i Sverige, hvilken en häftig vådeld alldeles förstört,
förr än tiden honom bortryckte, förlidet år den 12 maj. Mina
ungdomsnöjen, de raraste växter, som växa vildt på denna ort, hade ej
hunnit ännu framkomma. Jag, som för 20 år sedan kände
hvarenda inbyggare i socknen, fann nu knapt 20 personer öfriga,
dem jag alla i min barndom sett som unga drängar. De gingo
nu med grå hår och hvita skägg, utlefvade, och en ny verld
hade kommit i stället.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free