Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att denna stad mycket liknar de holländska städerna. Husen
äro till största delen stora och svåra träbygnader af två våningar
och nära intill hvarandra stälda, utanpå beslagna med bräder
samt målade med röd eller gul färg, men knutar och
fönsterkarmar med gul eller blå, så att de på någon distans
mycket likna stenhus. Grunden eller murarna äro, äfvensom väggarna,
beslagna med bräder. Taken äro af tegel och fönstren af engelskt
eller franskt glas.
Vidskepelser, folkseder och kuriosa.
Ur Ölandsresan. Den 4 augusti 1741. Vidskepelser
gifvas på alla orter i verlden, men icke på alla lika många, ej
heller de samma, och merendels äro de mera allmänna uti de
provinser, som äro mera aflägsna från hufvudstäderna, derest
främlingar der ej mycket komma att vistas. Jag vill här räkna upp
en hop vidskepelser, som jag hört öfver Småland, Kalmar län
och vid skånska gränsen, lemnande allt det jag hört på vägen i
andra provinser, fastän de småländska vidskepelserna ofta äro
allmänna i längst aflägsna orter, såsom öfverst i Dalarna och längst
bort i Vesterbotten.
Bruden skall laga att hon må se brudgummen vid hans
ankompst till bröllopet, förr än han får se henne, att hon må få
råda öfver honom. Bruden tager med sig mat i fickan att
utdela till de fattiga, då hon för hvar allmosa mister en olycka
(gifver alltså af hjertat), som derigenom kommer på den usle
(hvarför tiggarne ofta ej vilja taga emot hennes gåfvor), som
förut är olycklig nog. När bruden reser till kyrkan håller
brudgummen i hennes grimskaft, att ingen må rida dem emellan, på
det han må få behålla henne sjelf. Bruden får ej binda
tillsamman sina skoband för vigseln, att hon må så lätt föda som
draga af sig skon. Bruden har penningar i skorna under vigseln,
på det henne aldrig må tryta penningar. Bruden vid sjelfva
vigseln sätter gerna sin fot något litet bättre fram än brudgummen,
på det hon må tala öfver mannen sin. Bruden rör under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0077.html
