Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trollpackorna ej må göra någon skada. Man skall då skjuta, så falla,
de gummor neder, som fara till Blåkulla och höra smällen.
* *
*
Ur Ölandsresan. Vexiö den 6 augusti 1741. Kloka qvinnan
Ingeborg i Miärhult och Virestad socken blef sökt öfver hela
landet såsom ett orakel och hade större namn om sig uti
medicinen än mången doktor, som läst och praktiserat i all sin dag.
Vi gjorde all vår flit att utforska hvaruti hennes klokhet bestod,
och kommo, genom mångas berättelser, temligen uti erfarenhet
så af hennes teori som praktik. Hon trodde, att Lucifers anhang
blifvit nedstörtadt ifrån himmelen på jorden, der några fått sitt
boställe i vattnet och kallas näcker, under hus med namn af
tomtegubbar, i rör och under träd, såsom elfvor, i skogar, såsom
skogsnufvor eller rå. Hon trodde, att hvar menniska hade sin
hamn, som henne följde såsom skuggan följer kroppen, och att
denna hamn gick perpendikulärt neder åt jorden, såsom
menniskan går perpendikulärt ofvan jorden, vändande hamnen stadigt
sina fötter emot sin menniskas fötter, hvartill hon ofelbart fått
anledning af djur, skogar och berg, som bredvid en stilla stående
och klar sjö eller elf spegla sig i vattnet, då man ser träden och
andra ting liksom växa i vattnet neder åt, såsom de på landet
stå uppåt. Hon trodde att menniskan och hennes hamn voro
så förenade, att när den öfverjordiska menniskan led, så led ock
den underjordiska, och tvärtom när den underjordiska menniskan
blef skadad, så tog den öfverjordiska lika del deraf. Hon trodde
att, när menniskorna gingo, om deras Antipodes råkade att
passera någon vätts, elfs, rås eller något dylikt spökes hemvist i
jorden, skulle den underjordiska menniskan blifva skadad, och
följaktligen den öfverjordiska menniskan lida. Men hvad hennes
semiotika eller kunskap att känna sjukdomar och deras orsaker
vidkommer, så gick den vida både öfver min och alla medicorum
förfarenhet; ty när någon var sjuk, behöfdes icke patienten att
ses af henne, ej heller behöfde hon att fråga efter dess
konstitution, temperament, puls, symptomen eller förda diet, utan var
henne nog att hon fick se en strumpa, ett strumpeband, ett lintyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0079.html
