- Project Runeberg -  Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf /
74

(1877) [MARC] Author: Carl von Linné, Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Linnés fosterländska resor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller något kläde, som den sjuka menniskan burit, hvaraf hon
kunde sluta om passionens orsak och dess kur. Hennes patologi
eller omdöme var merendels, att patienten låtit sitt vatten på
något rum, eller att han sofvit på något ställe, eller att han
tagit af något träd, som varit helgadt af någon ande, eller att
patienten fått sjukdomen af luften, af vattnet, af elden eller
jorden, hvilket sannerligen är en härlig teori för den, som vill lefva
väl här i verlden och storma på sin helsa. Men kuren var helt
särskild ifrån medicinska fakulteten; ty såsom orsaken ej var
materiel, så borde ej heller medikamenterna vara materiela, så
t. ex. skulle patienten gå ut tre morgnar, tigande och fastande,
eller tre torsdagsqvällar, mest norr ut eller till någon ström, som
går norr åt, eller till något träd eller rör, bedja om ursäkt eller
offra någon mjölk eller dylikt. När detta går ut på vissa dagar
och alltså på tre veckor, skulle jag tro, att det på latin kallas
kurera per expectationem. Hon hade ofta haft ledsamhet för
denna sin trägna praktik och blifvit hårdt tilltald så af prester
som kronobetjenter och domare, de der trott, att hon hade uti
sin praktik något som stötte på trollkonst, det hon dock
ingalunda ville vidgå, utan svarade med samma ord som Kristus de
fariseer, när de tillade honom, att han utdrifver djeflar med
Belzebub; ty hon sade: Visa mig någon, att jag har en menniska
tillfogat ondt, så vill jag allt vidgå, men jag har gjort många
mennisker godt, huru skulle jag kunna göra godt genom den
ondes finger? Ty då söndrade hans rike sig emot sig sjelf. Eljest
lefde hon gudfruktigt, bevistade flitigt kyrkan, var vänlig och
höfvisk emot hvar man; hon hade dagligt tillopp af allmogen
ifrån hela landet, som henne tillitte, såsom ett orakel, till dess
hon för en kort tid sedan dog.

*     *
*



Ur skånska resan. Den 12 maj 1749. Bondstugorna här
nere i Småland, vid skånska gränsen, äro merendels alla lika
efter de aldra äldsta tiders arkitektur uppbygda, således:
Förstugan har sin ingång på södra sidan och är så lång som stugan
är bred, om icke någon liten koja är instängd innerst i förstugan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free