Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några hyllor för faten. Midt emot spisstången, på södra sidan,
är, med ett par perpendikulära bräder, yxestallen, der bräderna,
öfverst äro genomskurna, att bonden här får hänga sina yxor.
Emellan sängen och yxestallet, på södra sidan af stugan, är en
bänk lik de förra, och kallas södrebänk. Emellan yxestallet och
fathyllan, vid dörren, är den så kallade kalfvebänken, der
kalfvarna stå bundna under kallaste vintern. Inga bjelkar äro i
huset, ej heller något horisontalt tak, utan gå sparrarna. upp till
ryggåsen, ofvan uppå belagda med täta bräder och täckta med
näfver samt torf. Strax framför spiseln och yxestallet går en
tjock, skalad stång tvärt öfver rummet, så högt från jorden, att
man med möda kan räcka den, och kallas kronostången, på
hvilken bondfolket kunna hänga sina kläder, då de äro våta. Ofta,
är ock en annan kronstång, lika hög och stor, som ligger
ofvanför bordsätet eller frambänken. En liten bänk står jemte ugnen
emellan spiseln och norrebänk, som kallas ugnbänken. Alla dessa
bänkar, norre och södre, gallbänken och högsätet, äro uppfylda
med halm, som täckes med äfven så långa dynor eller ock med
sängkläder, emedan barn och tjenstefolk merendels ligga i norra
och södra bänk, men bonden med sin hustru alltid i sängen. Om
dagen sitter folket på norra och södra bänk, men främmande
bjudes alltid fram i högsätet. Då litet samqväm är vid bordet,
dukas allenast den ändan af bordet, som är närmast högsätet, i
hvilket bonden med sin hustru sjelf residerar, då det andra
husfolket sitter på ömse sidor i gallbänken och på sätet. Merendels
äro stockarna i väggen runda och väl skalade, men icke
jemnhuggna, och merendels är äfven taket och väggen något brun
deraf, att landtmannen brukar spjälade stickor af god och lätt
klyfd furu i stället för ljus, som väl något litet röka, fast de
icke gifva någon skadlig rök. Under ryggåsen sitta merendels
ett dussin helt smala halmkärfvar, som icke äro tjockare än en
barnarm, och kallas burmänner, hvilka ditsättas julafton, då
julhalmen utbredes på golfvet. Tiden utmärkes om dagen efter
solskenet genom fönstret på taket, att då solen skiner på skåpet
är det daframålsdags, och då hon kommer på ugnbänken är det
merendels middag. I kofven har bondhustrun merendels en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
