Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saken förlorad, då baronen och sekreteraren bådo mig nämna
rummet ungefärligen, hvaråt jag tyckt mig nedlagt pungen, det
jag ock gjorde; men den fula rutan ville inte slå, utan drog
rutan åt en hel motsatt sida, och ändtligen, sedan både sekretern
och vi alla voro trötta vid rutan och jag vid henne mest ledsen,
stannade sekretern på en hel annan sida af fältet, sägande, att
om pungen icke vore der, så vore ogörligt för honom säga stället.
Jag bjöd icke till att söka därefter, emedan det icke var detta
håll, derest jag tyckte mig lagt pungen, men baron Oxenstjerna
lade sig likväl på jorden att söka, då han fick ned ett finger
och drog upp den lilla torfven, under hvilken dukaterna lågo.
Således slog rutan rätt den gången och skänkte mig de penningar,
jag eljest förlorat. Detta är res facti. Får jag se några stycken
dylika exempel, så måste jag väl tro, det jag icke vill; ty det
är helt annat med magneten och attraktionen emellan jern och
jern; men att en hasselkvist skall säga mig rikare metaller, det
samtycka hvarken våra utvärtes eller invärtes sinnen, så att jag
väl ännu icke tror rutan, dock vill jag icke flera gånger gå med
henne vad om lika många dukater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
