Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tusen maskar tjena till föda för den lille sparfven, att glupska fiskar uppsluka de mindre, att de skönaste rosor förstöras af maskar, att med ett ord ett allas krig mot alla eger rum. Men i grymhet visar sig dock menniskan öfverträffa alla andra lefvande varelser.
Att kunna blicka in i hela denna organism af den allsmäktige skaparen medför ett oändligt nöje, och ju säkrare kännedom om systemet vi förskaffa oss, desto större beundran inför naturen känna vi, och desto tydligare inse vi skaparens ändamål. Vi se boskapen få sin tillvaro af växterna, sparfvarne af insekterna, roffåglarne af sparffåglarne, rofdjuren och slutligen menniskan af boskapen. Häri framstår den eviga sanningen af Guds ord genom Esaias profeten: Allt kött är hö.
Af denna förändring kan menniskan förstå icke endast sitt eget ursprung, utan småningom hela skapelsens verk. Rofdjuren äro ingalunda skapade till att upprätthålla de öfriga varelserna, utan de svagare äro till för rofdjurens skull sålunda icke tigern för kons skull eller höken för hönans, utan tvärtom, och på detta sätt uppstiger hela skapelseverket från insekter, fåglar och fyrfotadjur ända till menniskan.
Följaktligen är menniskans kropp ingenting annat än jord, blandad med grundämnen, utvalda i växtriket och förädlade genom djuren, och slutligen öfvergår menniskan åter till jord. Häraf framlyser sanningen af skaparens ord i Genesis: Af jord är du kommen och till jord skall du åter varda.
Huru beundransvärda den allsmäktige skaparens verk äro, visar sig alltså tydligast af sjelfva naturen. Sjelfva marken måste tjena hans vilja och på oräkneliga sätt förvandlas i grönskande växter, doftande blommor och de skönaste liljor. Vid hans varde! måste växterna under namn af djur springa, flyga, simma och på tusen vis sätta sig i rörelse.
När dessa förundransvärda iakttagelser få insteg i våra sinnen och själar, öppnar sig ett omätligt haf, isynnerhet som all mensklig visdom tryter, om vi vilja genomforska en enda flugas fot. I de allra minsta ting upptäcka vi skaparens allmakt, men om vi sins emellan jemföra allt i verlden, företer sig ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
