Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt. Det var en tid jag tviflade, om Gud brydde sig om mig; många år hafva lärt mig det jag lemnar dig. Alla vilja vara lyckliga; få kunna blifva’t — vill du blifva lycklig, så vet att Gud ser dig. Tror du ej af skriften, så tro af experiencen: jag har uppsatt dessa få kasus jag mins, spegla dig i dem och akta dig. Jag hade icke nämnt namnen, utan gerna skönt dem, men måste för att göra dig öfvertygad om sanningen. Håll dessa hemliga som ögat och hjertat; tro ingen i verlden, i morgon din fiende. Skulle familjer, slägt och anhöriga veta’t, så har du förföljelse i all din tid och kanske din död. Håll derför det så heligt, som jag det gifver och detta af dig begär, att ingen må læderas till sitt namn och heder. Felar du mot min befallning, då syndar du, du sårar din gamle fader och blifver visst rättmätigt straffad, ty jag har satt namnen att öfvertyga dig, då du hemligt frågar om sakerna. Kanske flera berättelser äro oriktigt förtalda; hör efter, säg intet, lædera ingens namn och heder.»
Efter Linné den yngres frånfälle, och då Linnéiska samlingarna förflyttades till England, tog professor J. G. Acrel, såsom god man i sterbhuset, denna handskrift i förvar och höll den hemlig. Då sonen Olof Acrel, regementsläkare i Kalmar, hade aflidit, blef provincialläkaren Ekman i Kalmar 1844 egare deraf, och han öfverlät handskriften till Upsala akademi för en summa af 100 rdr banko. Detta Linné-minne utgöres af 203 oktavblad; af professor Fries utgafs det i ett promotionsprogram 1848 och är äfven intaget i hans Botaniska utflygter (1852).
Det fins bland allmänheten många olika föreställningar om Nemesis, hvilka dock torde kunna sammanföras under denna definition, att Nemesis är ett straff, som icke ådömes af den borgerliga domstolen och icke utföres af dess tjenare, men som likväl kommer, icke regelmässigt och pålitligt, men med en viss rättfärdighet och derjemte på ett underligt sätt, stundom påminnande om ett skälmstycke, ett spratt, men stundom mycket allvarsamt.
Ett exempel på förra slaget är berättelsen om den unge mannen, som hade två kärlekshistorier på en gång och som genom misstag lade brefvet till den ena damen in i kuvertet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
