Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de olyckligas fiender, äfven hundarne; då kan ej himmel och jord hjelpa. Vi måste göra ris åt oss sjelfva. »Quos Iupiter vult perdere, dementat.» — Då lyckan Guds nåd är, då komma 100 händer i vägen för olyckan.
Den heliga skrift lär, att hvar har sin engel, som bevarar honom natt och dag ifrån olyckor, kanske ock stjelper till olyckor, när så Guds rättvisa kräfver. Månne de följa kroppen likasom skuggan? Då en kommer i fara, komma 100 förhinder i vägen, att afrödja den. En annan, som skall blifva olycklig, hjelper ej hvad hinder läggas i vägen. — Hvar och en säges hafva sin hamn, som är det samma. Hvad annat äro dödsförebud, om hvilka hvar en vet tala? Hvad annat är det, som visar sig före olyckan, som oftast afvänder olyckan genom åtskilliga förhinder, nya beslut? Hvad är det, att man blir ängslig, när ondt förestår, när olycka sker fjerran? Som jag i Upsala, den dag min moder dog i Småland. — Vi hafva ingen idé om andar, utan bara om kroppar. Menniskan har således på visst sätt en dubbel skugga, fast ej synlig; möjligt, att Gud gjort detta i rapport till sig, och att vår hamn följer oss, som den naturliga skuggan. Jag kallar dessa skuggor dygden och lyckan.
Följande ur Rabbinernes skrifter hemtade berättelse sätter Linné främst, tydligen i afsigt att lemna förklaring på sin uppfattning af Nemesis:
Då Moses talade med Herren på Sinai, frågade Moses, hvarför, då Gud var rättvis, ofta de rättfärdiga voro olyckliga och bofvar lyckiga. Herren svarade: I menniskor dömen efter skenet, Jag efter allvetandet. Se ned till bergets fot och källan. Moses såg då först en vild krigare, hastigt ridande, stiga af hästen vid källan, dricka af dess vatten, men under det han uppstiger på hästen tappar han ovetande sin börs och skyndar derifrån. Sedan en svettig, trasig gosse gå förbi, som dricker ur källan, finner penningarna och skyndar sig bort. Sist kommer en gråhårig, utmärglad, uttröttad, pustande gubbe, som dricker ur källan och hvilar. Hastigt kommer krigaren åter, efterfrågar sin börs, svär att döda gubben, om han ej lemnar den åter. Gubben svär och förnekar att han sett den, hvarefter krigaren genomborrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
