Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hiertinnerliga glädje öfver den nämda år skedda revolutionen, för hvars skull Gustaf d. III af Linné alltid benämnes den Vise.
Exempel på den straffande rättfärdigheten, anförda af Linné.
Boethius, Prost i Mora, predikar (vid k. Carl XII:s anträde till regeringen) emot suveräniteten: »Vet det land, hvars konung ett barn är» och klagar på premier-ministrar, som missbruka (sin makt) och illa råda. Piper, k. Carl XII:s favorit, låter anklaga honom och döma honom att sättas på Nöteborgs fästning i all sin tid. Ryssarne intaga Nöteborg — släppa Boethius ur fängelset hem till Sverige — och segra vid Pultava, der Piper blir fången och sättes i samma fängelse, der han eländigt förgås.
Petraeus, en gammal gråhårsman, var pastor i Grenie (Grangärde i Dalarne). Fahlander, krigsprest under k. Carl XII, bedrifver att Petraeus blir anklagad hos konungen såsom afvogt sinnad och afsatt. Fahlander får fullmakt på Grenie pastorat, reser hem från kriget, att det emottaga. Petraeus säger under tårar vid afskedstagandet: Gud skall ock bjuda din afgång. 1743 kommer Fahlander, nu grå i hår och skägg, med de rebellerande dalkarlar, och, då de blifvit slagna, dömes F. till Marstrands fängelse för all sin tid, der han eländigt dör.
Görtz, baron, k. Carl XII:s favorit. Allt kungens krig tillskrefs Görtz, eftersom kungen var helig. Mynttecknen tillskrifvas Görtz, fast Polheim kom upp med dem. Konungen stupar, allt folkets raseri stannar på Görtz; en måste dö för folket. Kommission sättes öfver G. Fehman åklagare. Fehman anklagar G. såsom den, som svärtat konungens tromän, såsom en landshöfding att vara trög i exekution; producerar brefvet, fast Fehman det ej läsit. G. beder Fehman uppläsa brefvet, der han klagar, att landshöfdingen vore sen vid rekrytering och borde sättas till annan tjenst, och i hans ställe förordnas Fehman, som är en vigilant man. G. mister hufvudet; Praeses commissionis dör samma riksdag. Assessores alla inom ett år olyckliga. Den lustigaste bland dem dör af melankoli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0106.html
