- Project Runeberg -  Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf /
105

(1877) [MARC] Author: Carl von Linné, Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag kan ej hjelpa, ty han var rädd för opium. Nej, svarade han, jag har i Stockholm tagit opium som en turk; det knapt biter på mig. Jag ordinerade vanlig dosis; han gifver det i mångfaldig dosis till sin sjuka fru, i tanke att döda henne och få mamsell Broms. Det upptäckes; mågen hans, professor O. Celsius d. y., förelägger Kyronius antingen inom 24 timmar gå ur riket eller gå på slottet i arrest. Han samlar inom några timmar sitt goda och reser till Köpenhamn. Talar der emot svenska regeringssättet, blir utlevererad, förd till Stockholm, men rymmer till Tyskland och går från allt sitt, som sparf från ax.

Hauswolff, en yngling, söker assessorat i Åbo, får förslag jemte en gammal fattig häradshöfding, som ofta stått på förslag och hade många barn. Konungen hade nåd för den gamle, som hade inga vänner, allom obekant. H. hade många vänner, som ljögo på häradshöfdingen att han vore af kontrapartiet, och derför erhöll H. tjensten. Häradshöfdingen råkar H., säger sig böra gratulera, men appellerar till Gud. H. reser i vintren från Stockholm till Åbo; fartyget kommer mellan isarna, att alla mente sig förgås. H. jemte en annan hoppa i slupen, hugga af tåget, drifva kring 5-6 dagar äta upp allt läder och H. på slutet sin egen fullmakt, som låg i hans mun, då slupen med de döde strandade på gotländska kusten. Fartyget blef med alla sina passagerare räddadt.

Lagersparre, kongl. räntmästare, rik, förer stat, reser med tre par hästar; förhäfver sig i ett sällskap öfver riksrådet Lagerberg, som rider till rådet på en hvit häst. Lagerberg ställer till i hast en kommission öfver Lagersparre, hos hvilken Springer, ännu ung, var skrifvare. Springer försnillar hvad han kan, hjelper till att komma Lagersparre på knä, som väl utredt sig om han fått tid. Lagersparre dömes till Marstrand. Springer blifver förmögen handlande (i Stockholm), råkar såsom stark mössa i ovänskap med borgmästare Plomgren, får kommission öfver sig för utlåtelser emot gällande partiet, hattarne. President Liljeberg dömer honom till Marstrand. Lagersparre blir lösgifven; Springer kommer att sitta i samma rum, der Lagersparre förut sutit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free