Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverste Pechlin, en qvick, insinuant, drifvande herre i högsta grad. Hade mest att säga vid riksdagarna och gjorde sitt eget parti, att det praeponderade, hvart han slog sig, till hattarna eller mössorna. Yrkade vid riksdagen 1756, att dåvarande drottning skulle inspärras på Gripsholm, fast det afslogs; han yrkade hufvudsakligen på Brahes och Horns blod. År 1772, då den vise k. Gustaf III ändrade regeringsformen under riksdagen, rymde P. ned till Småland, blef tagen och insatt på Gripsholms slott, dit han dömt konungens moder.
*
När nu dessa och liknande anekdoter uppställas som regel för lifvets gång, kan man antingen afvisa dem genom den invändningen, att äfven om en serie af yttre fakta bevisas, så vitnar detta dock icke om tillvaron af en princip, eller man kan också framdraga verkliga händelser, hvilka gifva upplysning om någonting helt och hållet motsatt, nämligen huruledes stora brottslingar, i sin yttre lifsställning betraktade, lefva lyckligt och dö i frid. Båda parterna kunna råka i den besynnerligaste strid om det sannolika. Gent emot Hauswolff med fullmakten i munnen anför Goldschmidt bilden af en missionär, som troende och lydig seglade ut för att omvända hedningarna, men led skeppsbrott, blef drifven till en öde ö och sedermera fans död med ett blad af bibeln i munnen. Hade han tagit detta blad såsom en sista nattvard eller hade han i förtviflan sönderslitit den heliga boken? Och var han en uppriktigt religiös man eller visade tilldragelsen att han i hemlighet var en stor syndare? Hvar är slutet på detta slags möjligheter?
Men Linné vill icke hafva sin uppfattning försvagad genom någon omtydning, han tillåter intet tvifvel på, att allt kommer i den ordning och af den anledning, som han angifver. Framför de dystra exemplen uppställer han såsom regel: »Den Nemesis förföljer, går allting emot; då kan ej himmel och jord hjelpa.» De som äro hemfallna under Nemesis hafva stundom, enligt Linné, en aning om sin förestående olycka, men de få icke den ringaste handräckning, icke ens det svagaste tröstens ord, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0114.html
