- Project Runeberg -  Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf /
111

(1877) [MARC] Author: Carl von Linné, Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

basade hustrun, hvarpå hon stufvade karbasen, att gifva honom till mat.

Mera komiskt än egentligt tragiskt är ock följande drag af nemesis, med tillämpning på »fjerde budet»: En svärson mördar sin svärfar med trenne kulor, som han skjuter genom magen. Han kan ej öfverbevisas, men få år derefter får han trenne kräftsår på samma ställen i magen, och lider deraf den smärtsammaste död. — Det enda rimliga härvid är att vända om förhållandet af orsak och verkan — i fall man annars vill sätta något slags lit till uppgiften — och antaga att mannen först var sjuk och sedan eller i följd deraf sköt.

Mera sundt förnuft innebär följande drag: »I Norge skedde ett mord, deruti trenne voro delaktiga. Efter ingendera kunde öfvertygas vara den egentliga banemannen, måste de kasta lott, hvilkendera skulle mista hufvudet. Lotten faller på den mest oskyldiga, hvilken konungen sänder dödsdomen. Denne ville icke dö, säger sig i evighet vara oskyldig. En af de största advokater blir obligerad gå till honom, för hvilken han visar, att det var lika klart, som att 2 gånger 2 utgör 4, att han omöjligen kunde vara baneman. Saken remitteras derpå åter till konungen. Konungen, ockuperad med annat, mindes namnet, säger utan att läsa den nya ransakningen: han är dömd att dö, han skall dö. Fången får domen och blir alldeles desperat. Advokaten går till honom och säger: Jag ser att I hafven Guds dom öfver eder, fast I i detta mål är oskyldig, så måsten I hafva på eder någon annan blodskuld. Då erkände fången: Ja, jag ser Guds rättfärdiga dom. Det var jag, som för fem år sedan slog ihjäl den karlen, hvars baneman icke fans, fast jag är oskyldig i det nyare dråpet.

*



Bland Linnés framlagda exempel på en straffande rättfärdighet fins äfven åtskilligt, som egentligen icke står i något samband dermed, nämligen berättelser om aningar, drömmar, spådomar och dylikt, såsom följande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free