- Project Runeberg -  Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf /
129

(1877) [MARC] Author: Carl von Linné, Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hotelser lyder han och begifver sig till det anvisade stället. Då Linné ej kommer tillbaka i vanlig tid, blir hans hemmavarande familj orolig och skickar bud på alla håll att söka efter honom. En af dessa hade då den lyckan att träffa honom på Säfja, der han fans liggande i bondstugan framför en stor eldbrasa ganska förnöjd på sin slädfäll och med sin lilla pipa i mun. Den utskickade hade icke endast stor svårighet att få honom ifrån detta kära ställe, der han ovilkorligen ville tillbringa natten, utan ock mycket bekymmer att föra honom väl och lyckligen hem, sedan det blifvit mörkt och töväder börjat i förening med hällregn. Efter den färden kom Linné aldrig utom staden och få gånger utom sitt hus. Hans lifstid blef sedan icke heller lång, ty knapt mer än nio dagar af år 1778 hade förflutit, innan han, mätt af ålder och ära, somnade af från alla sina plågor.

»Linnés bisättning i Upsala domkyrka», säger Afzelius, »var den högtidligaste akt jag sett och gjorde på mig ett djupt intryck. Det var en dyster och tyst afton, hvars mörker endast skingrades på stället af den genom staden långsamt tågande processionens facklor, bloss och lanternor, och hvars lugn endast stördes af den på gatorna församlade folkmängdens dofva sorl och af den majestätiska storklockans grofva ljud, som, ehuru för Linné i lifstiden besvärligt, nu skulle första gången vid likbegängelser höras ensamt att på ovanligt sätt till grafven ledsaga en ovanlig man. — Det var en af hela akademistaten och ganska många främmande personer bestående talrik och lysande procession, som med biträde af flera medicine doktorer, alla Linnés fordna lärjungar, bortförde stoftet af denne store man, som, trotsande alla förhinder och allt motstånd, blott af egen kraft röjde sig väg upp till den i vetenskapernas rike högsta ära, att blifva en allmänt erkänd ny lagstiftare inom naturalhistoriens hela område, och hvars namn således aldrig skall dö, utan fortfara att alltid stå lysande i vetenskapens häfder och af hvarje sann naturkännare bibehållas i kär och vördnadsfull hågkomst till tidens slut.»

Linnés personlighet i yttre och inre måtto skildras af arkiater Bäck sålunda; »Han var till växten något under vanlig längd, hvarken fet eller mager, af en stadig och fyllig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free