Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ännu lyckligare var vår landtlefnad. Vi bodde omkring en åttondels mil från Hammarby i en bondstuga, der vi hade vårt eget hushåll. Vid sextiden kom Linné till oss, eftersom han hemma hade nybygnad för sig, frukosterade med oss och föreläste öfver Ordines naturales plantarum, så länge det roade honom, vanligen inemot kl. 10. Sedan gingo vi till kl. 12 på de kringliggande fälten, som genom sina alster förskaffade oss tillräckliga ämnen till samspråk. På eftermiddagen besökte vi honom i hans trädgård, och på aftonen spelade vi vanligen trisett med hans maka.»
»På söndagen var hela familjen nästan alltid hos oss, och då läto vi en bonde komma med ett instrument, liknande en fiol, efter hvilket vi dansade i ladan, så att det var en lust och glädje. Visserligen voro våra baler icke mycket lysande, sällskapet föga talrikt, musiken beklaglig och danserna icke omvexlande, utan beständigt menuett och polska; likväl roade vi oss icke obetydligt. Den gamle rökade under tiden sin pipa tobak tillsammans med Zoega — som ej utmärkte sig genom kroppskrafter eller fördelaktigt utseende — dansade ock stundom, ehuru sällan, en polska med, hvari han öfverträffade alla oss yngre. Han såg härunder gerna, att vi voro riktigt muntra, till och med bullrande; annars fruktade han, att vi icke hade tillräckligt roligt.»
»Hans särskilda godhet mot oss hade sin grund deri, att vi voro utländingar och att vi, med undantag af några ryssar, som icke just ådagalade stor flit, höllo oss ensamt till honom, hörde och sågo blott honom samt för hans skull uppehöllo oss i Upsala. Han fann, att vi älskade hans vetenskap och vinnlade oss derom, och det var honom angenämt att kunna visa sin nation, huru hans kunskapsgren uppskattades utomlands.»
»Då jag lärde känna Linné — i hans femtiosjette år — hade den tilltagande åldern redan fårat hans panna. Hans anlete var öppet och nästan alltid gladt; hans ögon voro de skönaste jag någonsin sett. De voro väl små, men de hade en glans och någonting genomträngande, som jag aldrig annars påträffat. Ofta träffade mig blickar, som tycktes vilja genomskåda hela min själ.»
Sjelf har Linné icke fält något uttryck af missnöje med sin maka, utan har tvärtom äfven under sina senare år omtalat henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
