Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. De Linnéska samlingarna. Linnean Society i London, Linnéska samfundet i Stockholm. Ett hittills okändt Linné-minne i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en blomsterurna i kopparstick, hvilken gifver ett prydligt och mera lefvande utseende åt växten, som på detta sätt synes liksom växande i en blomkruka. Dessa urnor äro af flera olika storlekar och former samt signerade med initialerna till Linnés namn (C. L.). Dylika urnor lära, enligt sekreterarens i Linnean Society intyg, äfven förekomma i det herbarium af Linné, som finnes på sistnämnda ställe. Han yttrar nämligen härom i sitt intyg följande: — — — »He (Linné) did occasionally employ engraved vases, instead of slips of gumpaper, to prevent the specimens from becoming detached from the paper to which they had been glued.»
Utom dessa bevis för herbariets äkthet finner man många sådana i de intressanta anteckningar, som äro gjorda på en mängd blad i samlingen, och af hvilka flera onekligen förråda Linnés skaplynne (se t. ex. anteckningen om Sisymbrium Sophia) och vidsträckta erfarenhet i afseende på växternas karaktärer, utbredning och nytta. Se här några prof:
»Sisymbrium Sophia (Hundsenap).»
»På apothequen kallas hon Sophia chirurgorum. Då man ser henne växa på taken, skulle man undra hvad nytta hon der skulle giöra, men den visa skaparens inrättning lyser här uti som i alt annat, ty som hon eij sår sig förr änn om våhren spricka ej skidorna sönder om hösten, utan fröen sitta in i öfver vintren. Då nu marken blir täckt med snö och små fåglarna eij hafva annat att äta, plocka de sönder fröhusen af denna och äta upp frön, och derföre har skaparn satt den på taken, at de ei af något skulle hafvas(?), hvilket annars skulle ske om hon stog på marcken.»
»Oxalis acetocella (Syrväpling).»
»Ostro-Goth. Giök-mat. Hon växer altid i buskar och i synnerhet i Enbuskar, men aldrig på slätt fält. Af dess blad kan man se, om det blir regn eller klart väder, ty då de sloka ned blir det solskien, men då de spärra ut blir det rägn. Bladen hafva en angenäm syrlig smak, hvarföre hon på Apothequen kallas Acetocella. De gamla hafva kalladt henne Hallelujah. Roten består af fiäll, och när hon rånnar gier det tillkänna att der är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
