Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
awnd (avund),’ huwp (huvup); för uv, såsom i piwcer
(piuver, tjuf), hwup (huvup); ja för uvu, såsom i hwzs
(huvuzs, hufvuds). *
Länge dröjde det, innan man blef ense om hvilken
betydelse borde tillmätas tecknen u, v och w. Tvisten
härom pågick änna ett godt stycke in på 1700-talet.
Svedberg i likhet med Aurivillius ** uppstälde såsom
regel, att både u och v skulle betraktas såsom
själfljuds-tecken och utmärka- M-ljudet, hvarvid u skulle skrifvas
”altid effter en consonantem, men aldrig i begynnelsen på
någon stafwelse, twert om v altid i begynnelsen på
bok-stafwen och intet effter”. *** Altså å ena sidan hustru,
jungfru, nu, tu; å den andra vtury förvtan, vnder, vmgås
o. s. v. u och v skulle då hafva ”lika liud och macht,
fast mynden är olik”, w åter skulle vara medljudstecken
och utmärka v-ljudet, såsom wår, swar, wi o. s. v. Ifrigt
motsatte sig Svedberg det redan den tiden framställa
förslaget att utbyta detta w emot v. Hans ord
förtjena höras, då de innehålla ytterligare en nyttig
lärdom af samma slag, hvaraf vi redan förut gifvit våra
* Se exempelvis H. S. Collin och C. J. Schlyter: Östgöta-Lagen.
Stockholm 1830. S. IIII. — Jfr Rydqvist: Anf. »t. B. 4. S. 254.
** ”In scriptione vocalis u non male videtur retineri posse modus jam
in plerisque libris impressis et aliis scriptis instrumentis receptus, ut
quoties vocem, aut syllabam, incoet, scribatur v, ut in vt, vti, vtan,
vtom (qnae voces in legibus occurrunt et ita scrihuntur)–; quoties
vero post aliam consonam sequitur in eadem syllaba, in medio, vel
fine vocis, tunc scribatur u, nt in tu, nu, fru, hustru. A quibus
di-versum satisque etiam in recepta scriptura distinctum est w consonans
sen we”–. Aurivillius: Anf. st. S. 43.
*** Jfr Swedberg : Schibb. S. 26 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
