Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåklocka och fjäril (text: A.L.R. ill. I.A. 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En prinsessa i blå klänning med gyllene krona och gyllene små skor. En page med en
stor hatt som ser ut som en fjäril. Han har sitt ena knä på marken, på det andra sitter
prinsessan. De kyssas. Prästkragarna stå runt omkring i gräset som tända bröllopsljus.
Borta mellan träden kommer kungen, stannar och får syn på prinsessan och pagen. En
vink, och drabanterna gripa gossen och hänga honom i en gren. Kungen står invid
prinsessan och pekar i ursinne: »Där har du honom nu din slyna!» Kungen är klädd i nattrock
och ser ut som om han blivit väckt ur en middagslur med onda drömmar. Kinder och
näsa äro blåröda, ögonen rulla, skägget sprutar som en vit fors mot den prickiga röda
västen och kronan tyckes skjuta blixtar av ilska. Ju mer han bannar och förbannar desto
ondare blir han. Prinsessan krymper samman under de hårda orden. Hon blir allt mindre
och mindre. Till slut förvandlas hon till en liten blomma, en blåklocka. Men en gul fjäril
fladdrar muntert över ängen. När prinsessan hunnit bli blomma är hennes hjärtevän hos
henne på nytt. Och nu står kungen rådlös och mållös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
