Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunden och hans husbonde - Den fångna örnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUNDEN OCH HANS HUSBONDE
En man som just skulle gå ut och gå, sade till sin
hund: "Vad står du där och gapar för? Skynda dig
nu och gör dig färdig att följa mig, ty jag skall just
ut och gå." "Käre herre", svarade hunden och
viftade lätt på svansen, "jag har redan varit färdig en
lång stund. Jag har bara stått och väntat på dig."
Skyll ej på andra, när felet ligger hos dig själv.
DEN FÅNGNA ÖRNEN
Det var en gång en man som hade lyckats fånga
en örn. För att ej denne skulle flyga bort, klippte
han vingarne på honom och lät honom gå bland
hönorna i hönsgården. Örnen blygdes över sin förnedring och
satt hela dagen hopkrupen i ett hörn och sörjde.
Lyckligtvis vart han snart såld till en annan man. Denne
lät hans vingar växa ut igen, och örnen fröjdades när
han åter kunde sväva fritt i rymden. Full av
tacksamhet mot sin välgörare,’fångade han en hare och bar
till denne. Detta fick en räv se och sade hånfullt till
örnen: "Varför skall du ge skänker åt den där, som
är god emot dig i alla fall? Giv dem i stället åt den
som först fångade dig, eljest kanske han fångar dig
på nytt och klipper dina vingar."
Den ädle ger gåvor åt sin välgörare för att tacka
honom; den listige ger gåvor åt sin fiende för att muta
honom.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
