Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordanvinden och solen - Dragoxarna och vagnsaxeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDANVINDEN OCH SOLEN
Nordanvinden och solen tvistade en gång om vern av
dem som var starkast. Medan de trätte, fingo de
syn på en man, som gick på vägen, och kommo överens
om att den som först kunde få mannen att taga av sig
alla sina kläder, den skulle erkännas som starkast.
Först fick nordanvinden försöka, och han tog i med
all sin kraft; han rev och slet allt vildare och vildare i
manteln, som mannen hade på sig. Men ju mer
mannen frös i den hårda blåsten, dess hårdare drog han
manteln omkring sig. Till sist tröttnade nordanvinden,
och nu var det solens tur att försöka. Den lät först
sina strålar falla helt lätt på mannen, och strax tog
denne av sig kappan. Därefter sken solen allt
varmare och varmare, och inom kort stod mannen ej ut
med hettan längre utan kastade av sig alla kläder och
hoppade ner i en flod för att bada.
Det är bättre att övertyga människor med goda ord
än att tvinga dem med våld.
DRAGOXARNE OCH VAGNSAXELN
Två oxar drogo en vagn. Vagnen var tungt lastad,
och axeln gnisslade fruktansvärt. Till sist
ledsnade en av oxarne på olåten, vände på huvudet och sade
till axeln: "Hör du, vad stönar du för? Det är inte
du utan vi som dra vagnen."
Mången låter andra dra, medan han själv stånkar.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
