Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loppan och mannen - Lampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOPPAN OCH MANNEN
En loppa hade slagit sig ner på en man och bet
honom gång efter annan på ett mycket otrevligt sätt.
Till sist lyckades mannen få tag i henne. "Vem är du",
sade han då eller snarare skrek, så ond var han, "vem
är du, som äter och äter på alla mina lemmar ända tills
du alldeles gör kål på mig utan skäl och utan
ceremonier?" "Å käre", ropade loppan i dödsångest, "skona
mig, döda mig icke! Ty icke kan väl jag göra dig
någon stor förtret, jag som är så liten." Men mannen
log och svarade: "Jo var lugn att jag ej släpper dig
levande ur mina händer. Ty du må vara hur liten som
helst, du är i alla fall bara till förtret, och det’till den
grad att du aldrig bort födas."
Man bör icke hava överseende med något ont, även
om det är aldrig så litet.
LAMPAN
En lampa, som var väl fylld med olja, stod och brann
med hög låga. Den tyckte den lyste så klart att
den sade till sig själv, att icke ens solen kunde lysa
klarare. Just i detsamma kom en vindfläkt och släckte
lampan. En av dem som voro inne i rummet tog och
tände den igen men sade samtidigt: "Brinn, lampa,
men skryt icke! Ty solens ljus kan ingen vind släcka."
Skryt ej, när det går dig väl; lyckan är flyktig.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
