Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejonet, råttan och räven - Mannen och ormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONET, RÅTTAN OCH RÄVEN.
Ett lejon låg en gäng, medan dagen var som hetast,
och vilade sig i en håla. Då kom en liten råtta
kilande över dess kropp och började krafsa det i
manen. Vredgat reste sig lejonet och började se sig om
efter råttan åt alla håll. En räv, som stod och såg på,
tyckte sig för en gångs skull ha fått ett gott tillfälle
att håna lejonet och sade skrattande: "Det var mig ett
dåligt lejon, som blir förskräckt för en råtta!" "Tror
du det är råttan jag fruktar?" svarade lejonet lugnt.
"Å nej. Det är bara fräckhet och okynne, som jag inte
fördrar av någon som helst."
Litet ofog bör kvävas, eljest kan det följas av stort.
MANNEN OCH ORMEN
En gammal man fann en vinterdag, då han var ute
och gick, en huggorm liggande halvt ihj älf rusen
på vägen. Han rördes över dess olycka, tog upp den
från marken och lade den vid sin barm, för att den
skulle bli varm och frisk igen. Ormen kvicknade snart
till av värmen, men så snart den kunde röra sin hals,
högg den sin välgörare i bröstet. Giftet var dödligt.
När då gubben kände sin sista stund komma, sade han:
"Jag har fått vad jag förtjänat! Varför skulle jag
rädda detta djurs liv, vilket jag snarare bort döda, om
jag ej funnit det dödssjukt?"
Med otack löna de onda välgärningar.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
