Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantråttan och stadsråttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTRÄTTAN OCH STADSRÅTTAN
Två råttor, av vilka den ena bodde på landet och
den andra i staden, hade blivit goda vänner och
börjat umgås med varandra. Först bjöd lantråttan
stadsråttan, till sig och dukade upp för sin gäst allt
vad ett ringa lanthus förmår, nämligen säd och rötter
nyss tagna ur jorden. Men stadsråttan bara rynkade
på näsan och sade: "Du lever som en myra, stackars
vän. Följ med mig till staden i stället, skall du få se.
Jag har något till läckerheter att bjuda på. Jag bor i
ett ymnighetshorn jämfört med dig." Ja då,
lantråttan följde med, och stadsråttan förde in sin gäst
i en rik stadsherres skafferi. Där fanns socker, bröd
och fint vetemjöl, alla möjliga ärter och bönor samt
honung och fikon och dadlar och en utsökt ost, som
stadsråttan släpade fram ur en korg. Aldrig hade
lantråttan sett maken. "Var så god och tag för dig
bara", sade stadsråttan och vinkade förnämt med
tassen. Nå, de skulle just börja kalaset. Men strax
öppnades dörren till skafferiet. Förskräckta störtade
råttorna in i ett trångt hål, där de kivades om utrymmet
och trampade varandra på benen. Sent omsider vågade
de sig fram igen och började knapra på ett torrt fikon.
Men strax kom åter någon in i skafferiet för att hämta
något, och råttorna måste tillbaka i hålet igen. "Nej
du", sade då lantråttan, "behåll du dina läckerheter
för dig själv. Du lever kräsligen, men du lever i stän-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
