Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tonfisken och delfinen - Grodorna som ville hava en konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TONFISKEN OCH DELFINEN
En tonfisk hade en gång anfallits av en delfin och
förföljdes av denne med en sådan fart, att vattnet
forsade om dem båda. Delfinen kom alltjämt närmare
sitt offer, och i sin ångest såg ej tonfisken, att han
styrde rätt på en sandbank, utan slungades av farten
högt upp på denna och kunde ej komma ner i vattnet
igen. Han förstod då att han måste förgås däruppe
på banken. Men även delfinen hade kört med sådan
fart mot stranden, att han slagit sig fördärvad och
just låg i dödsryckningarna. När tonfisken såg detta,
sade han: "Nu dör jag gladare, ty jag ser, att den som
drev mig till döden också själv är dödsdömd."
GRODORNA SOM VILLE HAVA EN KONUNG
Grodorna började en vacker dag tycka, att de icke
levde i något ordnat samhälle, vilket gjorde dem
mycket ledsna. De skickade därför sändebud till den
högste guden, Zeus, och bådo honom om en konung.
Zeus, som märkte hur dumma de voro, kastade ned en
trädstock åt dem i träsket; den kunde de hava till
konung. När grodorna hörde hur förfärligt det
plaskade, då trädstocken föll ned i vattnet, blevo de
mycket förskräckta och gömde sig nere vid bottnen av
träsket. Men då de märkte att stocken låg stilla och
icke gjorde någon för när, kröpo de upp igen och
tittade på den, och snart intogos de av ett sådant för-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
