Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonden och storken - Rosen och eternellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDEN OCH STORKEN
En bonde hade funnit att en massa tranor brukade
fördärva hans säd, i det de åto upp sädeskornen,
så snart de blivit sådda. Han satte därför ut snaror
på åkern. När han en morgon var ute och vittjade
dessa, fann han att flera tranor fastnat i dessa, men
också en stork. Denne bad honom att få slippa lös och
ej bliva ihjälslagen. "Jag är ingen trana", sade han,
"det kan du se på färgen; den är helt olik deras. Jag
är ett gott djur, som aldrig gör människan minsta
skada." Men bonden svarade: "Prata vad du vill,
men dö skall du. Ty jag vet icke annat om dig, än att
du var i lag med de där skadedjuren, som åto upp
säden för mig."
Den som ger sig i dåligt sällskap får stå sitt kast.
ROSEN OCH ETERNELLEN
En eternell, som växte i en trädgård vid sidan av en
ros, sade till denna: "Vilken härlig blomma du är,
älskad både av gudar och människor! Jag prisar dig
lycklig och avundas dig både för din skönhets skull och
för din vällukts." Men rosen svarade: "O eternell,
min lycka varar icke länge. Snart vissnar jag, även
om ingen plockar mig. Men du blommar året om och
förblir hela ditt liv sådan du var i ungdomen."
Det skönaste är städse mest förgängligt.
SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
