Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnkikaren - Sångfågeln och läderlappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJÄRNKIKAREN
En stjärnkunnig man brukade varje afton gå ut för
att kika på stjärnorna. En kväll hade han gått
långt utanför staden, där han bodde, utan att han
märkte det, ty han tänkte bara på sina stjärnor. Medan
han nu alltjämt gick med blicken lyftad mot himmelen,
råkade han plötsligt ramla i en brunn. Förtvivlad
ropade han på hjälp. En man kom fram till
brunnskanten, och när han fick se vem som låg i brunnen, sade
han: "Å, är det du, som tittar så ivrigt på himmelen,
att du ej ser var du går på jorden?"
Vad ovanefter är kan ingen nå,
som ej har fäste för sin fot på jorden.
SÄNGFÅGELN OCH LÄDERLAPPEN
En sångfågel satt i sin bur och sjöng vackert men
endast om natten. En läderlapp som flög förbi
frågade, varför den gjorde så. Det vore väl större
skäl att sjunga om dagen. "Ack, det gjorde jag också
förr", sade sångfågeln, "men det var därigenom som
jag blev tagen och satt i bur. Nu har jag blivit visare
och sjunger endast om natten." "Det är så dags att
vara vis nu", svarade läderlappen, "då du icke längre
har något gagn av det. Du borde ha varit så där vis,
medan du ännu var fri."
Det är för sent att ångra sig, sedan olyckan är skedd.
SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
