Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildåsnan och laståsnan - Åsnan och gudabilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDÅSNAN OCH LASTÅSNAN
En vildåsna fick en gång se en tam åsna som låg
och solade sig på en grön äng och tuggade på det
sköna gräset. "Hur lycklig är inte du mot mig!"
utbrast hon då. "Välfödd ser du ut, och riklig föda får
du." Men strax efter fick vildåsnan se den tama åsnan
komma släpande på en tung börda, och åsnedrivaren
gick efter och slog henne med piskan, när hon icke gick
fort nog. "Jag tror sannerligen", sade då vildåsnan,
"att jag inte har någon anledning att avundas dig.
Ty jag ser nu hur dyrt du får umgälla din goda
för-plägnad."
Bättre frihet och fattigdom än välmåga och slaveri!
ÅSNAN OCH GUDABILDEN
En åsna gick på en väg och bar en gudabild på
ryggen. Alla människor som hon mötte under
färden stannade, när de sågo gudabilden, och bugade sig
djupt inför den. Åsnan trodde att det var för henne
de bugade sig. Stolt och förtjust däröver, stannade
hon tvärt och ville icke gå längre. Ty, tyckte hon, en
som var så fin att alla bugade sig för henne behövde
icke gå och släpa på tunga bördor. "Ånej", sade
åsnedrivaren och gav henne ett rapp med piskan, "så långt
har det ändå inte gått att människor buga sig för en
åsna."
Tag icke åt dig själv den ära som ägnas andra!
SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
