Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejonen och hararne - Vargen och tranan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONEN OCH HARARNE
Hararne höllo èn gång ett stort möte och beslöto
att hädanefter skulle ej de starka djuren få roffa
åt sig hur mycket de ville, utan allt skulle delas lika
mellan alla djuren. De framförde dessa sina krav till
djurens herrar, lejonen. "Era förslag kunna nog vara
bra"’, svarade dessa, "men de sakna någonting,
nämligen klor och tänder. Detta ha däremot vi. Därför
blir allt vid det gamla."
I nödfall måste man kunna sätta makt bakom rätten.
VARGEN OCH TRANAN
En varg hade fått ett ben i strupen och kunde icke
få ut det. I sin nöd bad han tranan sticka in
sin långa’ näbb i hans hals och draga ut benet; gjorde
hon dèt, skulle hon få en vacker vedergällning. Ja,
tranan drog ut benet. Men så snart vargen blivit
fri från sitt onda, gjorde han min av att utan vidare
gå sin väg. "Än vedergällningen då?" frågade
tranan. "Vedergällningen?" svarade vargen
hånskrattande ’och visade samtidigt sina tänder på ett menande
sätt. ’ "Är det ej vedergällning nog att du haft ditt
huvud, inne i vargens gap och fått draga ut det
helskinnat?"
Det finns sådana, sorri tycka sig ha gjort sin iiästa ert
stor tjänst, när de ej lönat välgärningar méd hugg
och slag.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
