Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getherden och de olika getflockarne - Hunden som skulle på kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera dagar i sträck, så att han ej kunde låta getterna
beta ute på marken, gav han sina egna getter bara
jämnt så mycket foder som de behövde för att
uppehålla livet, men de främmande getterna gav han av
sitt bästa foder så mycket de ville hava. Ty han tänkte
att på det viset skulle han locka dem att stanna kvar
hos honom för alltid. Men när det åter blev vackert
väder och han släppte ut alla getterna i det fria,
sprungo vildgetterna strax sin väg igen. Getherden ropade
efter dem och förebrådde dem deras otacksamhet: de
övergåvo ju honom, fast de hade fått bättre mat än
hans egna getter! Men vildgetterna ropade tillbaka:
"Just därför lämna vi dig. Ty liksom du nu
försummat dina egna getter för att hylla oss, så kommer du
en gång att försumma oss, sedan vi blivit dina, för
att hylla nya främmande getter."
Så går det, när man försummar sina egna för att
ställa sig in hos främmande.
HUNDEN SOM SKULLE PÅ KALAS
En hund hade blivit bjuden på kalas av en aniian
hund, vilkens herre skulle göra en fest för några
vänner. Han dröjde ej att efterkomma inbjudningen.
När han alltså stod i köket och såg vilken storartad
måltid man höll på att tillrusta, sade han till sig själv:
"O vad det där skall smaka gott! Här kommer jag att
bli så proppmätt att jag ej behöver äta en bit på hela
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
